BAAM: SNÖRE
I min skola finns det en trappa. Det är en trappa som alla har gått i, även om ni inte har varit på min skola. Det är den typiska trappan bredvid hissen. Den är gjord i betong, har väggar av betong och den där markeringen på första och sista trappsteget som dubbeljobbar som reflex och antihalkremsa. Det är en trappa vars första, och ofta sista, funktion är att användas om det skulle börja brinna. Här används den ganska mycket, jag går i den flera gånger om dagen eftersom jag är för otålig för att vänta på hissen om den är uppe på 4:e våningen och jag är på 1:an. Det är självklart inte den enda trappan i skolan, vi har en väldigt stor och "spacailly dominating" trappa som är så mycket mer nice att använda (jag kom inte på nån bra översättning på svenska så får leva med att jag är skolskadad och ofta tänker i engeska termer). Men, den andra trappan ligger bättre till både i relation till köket och verkstaden. Vilket antagligen är den största anledningen till att den alls används, medans "huvudtrappan" ligger bättre i anslutning till entrén.
Anyways, inget utrymme i vår skola är för tråkigt, intetsägande och anonymt för att undgå experiment. I det här fallet gissar jag att det är något av masterprogrammen som leker/undersöker något. Hela trappen är nämligen inlindad i snöre. Eller, hela och hela. Egentligen är det inte speciellt mycket snöre som har använts. Men rummet (läs: the space. Men jag tänkte skära ner på engelskan. Vilker går sådär..) är helt annorlunda. Både utseendemäsisgt och känslan av hur stort eller trångt det faktiskt är i trappen. Så nice att det kan åstadkommas bara med snöre, och det vore intressant att se varför de som gjorde det gjorde det och vad de drar för slutsatser av det. Och ja, det känns ibland som att hela min skola är som en stor lekplats där vi får utrymme att bygga och göra lite vad vi vill.
