LONG
Tillbaka från en långhelg i Paris med Johanna, Erika och Frida. Gött va det och mycket välbehövt, men nu sätter pluggpaniken in. Likt den värsta baksmälla levererades den som en käftsmäll i minusgrader. Inte helt oväntat om jag ska vara ärlig, men så mycket tyngre när det gäller ett dödstråkigt ämne. Installationsteknik liksom, vem fan blir pirrig och lite småvarm av sådant?
Igår var vi på studiebesök i Järva med kursen i hållbart byggande. Jättebra studiebesök, jättebra projekt och förändringar som pågår där i förorten. Vi lämnade alla Akalla med en mysig känsla av ett område som i varje fall håller på att bli bättre. Ännu en käftsmäll i morse dock, när jag såg på nyheterna att en man hade blivit mördad där. Alltså PRECIS där vi var. Jag hade stått på platsen bara några timmar tidigare och lyssnat på prat om solceller och cykelleder. Tittat på samma restaurangskylt som syntes i bakgrunden av nyhetsinslaget, kommenterat hur bra bostadsbolagen tänkte när de hade invigning av tvättstugan där de berättar om hur man tvättar miljövänligt. Några timmar senare låg det en man död på samma plats. Knivhuggen, blödande. Jag tror fortfarande på Järvalyftet som projekt. Tror inte alls att mordet hade något med det att göra. Och vi va inte ens i närheten när det hände. Men ändå, känns läskigt och jag kan inte riktigt sluta tänka på det. Känns närmare liksom.
