SJÄL SOM EN URKRAMAD TRASA
Presentation och reviews övestökade. Midterms är över och den kombinerade känslan av lättnad och tomhet har infunnit sig. Har känt mig skinnflådd, rå och helt utan mentala försvar hela helgen. Som en klubbad sälunge. Men nu är det på bättringsvägen. Oräkneligt antal bilder på söta djur och fnizz-moments gjorde en stor insats för att påskynda tillfrisknandet.
Hittade en bok i Bildmuseets bokhandel för några veckor sedan som handlade om att studera arkitektur. Vad som händer, hur man hanterar detta att få kritik, den kreativa pressen och den råa tidsåtgång som krävs. Skriven av en professor på KTH som fått flera pedagogiska pris. Den skulle kanske behövas för mig och alla mina kära klasskompisar men eftersom prislappen låg på saftiga 490 pix var vi tvugna att gå skilda vägar. Men fy fan. Jag måste bara säga det, även om jag är övertygad om att detta är något många studenter säge eller tänker. Men det går fan inte att förstå hur det är att plugga till arkitekt om man inte gör eller har gjort det själv. Detta säger jag med erfarenhet av att ha läst både tekniskt (byggingenjör), språk (spanska) och humaniora (konsthistoria) på universitet. Men detta är något helt annat. En helt egen värld, med sin egna tidsnormer, krav, rimlighetsprinciper och vanföreställningar. Som att 100h arbetsvecka är jobbigt men inte något man höjer på ögonbrynen över. Varken innan eller efteråt. True story förra veckan. Eller som idag där man har en otroligt bra, relevant och intressant föeläsning vars första halva innehöss ca 20 filmtrailers. Sedan filmar vi lite is som smälter, nån som lindar in en gran i plastfolie och jag viftar med pinnar framför en lampa. Relevant för arkitektur? Ja, faktiskt. Men som Johannes sa, "om vem som helst som inte har gått minst 6 månader här hade råkat snubbla in nu så hade deras ögonbryn permanent förpassats till hårfästet."
Nu ska jag ät chokladglass tll middag, titta lite extra mycket på min gråa polotröja som jag köpt på monki för 180 pix och fortsätta den mentala och fysiska återhämtningen efter projektet. Men när jag blir stor så ska jag bli arkitekt. Så det är värt det.
